För första gången arrangerades Eurovision utanför Europas geografiska gränser när tävlingen hölls i Jerusalem. Händelsen var historisk i sig, men gjorde också att tävlingen hamnade mitt i samtidens politiska motsättningar.
För första gången arrangerades Eurovision utanför Europas geografiska gränser när tävlingen hölls i Jerusalem. Händelsen var historisk i sig, men gjorde också att tävlingen hamnade mitt i samtidens politiska motsättningar.
En jurygrupp från varje deltagande nation tilldelade poängen 1- 8, 10 och 12 till sina tio favoritbidrag.
Totalt fördelades 1 102 poäng.
Den politiska situationen påverkade flera länder. Turkiet hade ursprungligen planerat att delta men drog sig ur efter påtryckningar från arabländer som motsatte sig ett deltagande i en tävling som arrangerades i Israel. Även Jugoslavien valde att inte delta eller sända tävlingen av politiska skäl. Trots detta samlade tävlingen nitton deltagande nationer.
Årets upplaga blev också början på en ny tradition i värdlandet. Israel lyckades försvara sin titel och blev därmed det tredje landet i tävlingens historia som vann två år i rad.
Ett av de mest omtalade ögonblicken inträffade utanför själva tävlingsarenan. Den jordanska televisionen sände tävlingen men avbröt överföringen när det började stå klart att Israel kunde vinna. Dagen därpå presenterades i stället tvåan Spanien som segrare för den jordanska publiken. Händelsen har blivit en av de mest kända politiska episoderna i Eurovision-historien.
Flera av årets bidrag har fått ett långt efterliv. Västtysklands Dschinghis Khan blev en internationell hit långt efter tävlingen och hör fortfarande till de mest igenkända låtarna från slutet av 1970-talet. Årets omröstning blev dessutom ovanligt dramatisk. Inför den sista röstomgången ledde Spanien med en poäng före Israel. Ironiskt nog var det den spanska juryn som genom att ge höga poäng till Israel avgjorde tävlingen till värdlandets fördel.