Föregående år hade Sverige liksom flera andra länder ställt in sin medverkan i Eurovision Song Contest i protest mot resultatet i tävlingen 1969, där fyra länder delade på segern. Sedan den internationella tävlingen infört en skiljeregel valde Sverige nu att återkomma. Eurovision Song Contest tillät från 1971 också upp till sex personer som artister för ett bidrag, efter att sedan 1957 ha haft en begränsning till två personer. Sedan några år hade bakgrundskörer varit tillåtna, men Sverige och Schweiz var ensamma om att detta första år skicka en grupp.
I samband med det svenska återinträdet valde man att stöpa om Melodifestivalen. För första gången sedan år 1959, då Sverige började välja ut sitt bidrag via en tv-sänd nationell uttagning, hölls inte finalen på arenan Cirkus i Stockholm. I stället sändes tävlingen som en del av programmet Hylands hörna.
En annan nyhet var att Sveriges Radio-TV för andra gången i tävlingens historia anordnade deltävlingar, eller semifinaler. Tre fasta akter tävlade med varsitt bidrag i var och en av de fem deltävlingarna.
Man valde ut en manlig och en kvinnlig artist; Tommy Körberg och Sylvia Vrethammar, samt gruppen Family Four. Lennart Hyland presenterade vilka som skulle delta i 1971 års melodifestival i programmet Oppåner den 12 december 1970. Därpå öppnades slussen för allmänheten att skicka in bidrag till artisterna.
Under deltävlingarna framförde artisterna sina bidrag, varpå tittarna fick poströsta om vilket bidrag de ansåg vara bäst. I finalen tog sedan en expertjury på fem personer över som slutligen bestämde vinnaren.
Tävlingsupplägget innebar att finalen ofrånkomligen skulle komma att innehålla flera bidrag med samma artist, men få hade räknat med att alla bidrag i finalen skulle framföras av samma akt. Så blev emellertid fallet, eftersom Family Four vann samtliga deltävlingar.
Det var andra och sista gången där finalens bidrag framfördes av en och samma artist/grupp (Ingvar Wixell gjorde det 1965).
