Efter två års frånvaro återvände Österrike och Grekland till tävlingen. Samtidigt uteblev Sverige, Malta och Turkiet. Sveriges frånvaro väckte särskild uppmärksamhet. Sveriges Radio ansåg att kostnaderna för ett eventuellt framtida värdskap var svåra att motivera, samtidigt som kritiken mot Eurovision Song Contest fortfarande levde kvar i vissa kulturkretsar efter debatten kring "Alternativfestivalen" året innan. Melodifestivalen ställdes därför in och tävlingen sändes inte heller i svensk TV.
En jurygrupp från varje deltagande nation tilldelade poängen 1-8, 10, och 12 till sina tio favoritbidrag. Varje land delade därmed ut 58 poäng.
Med arton deltagande nationer fördelades totalt 1 044 poäng.
Greklands återkomst var politiskt laddad. Landet hade avstått från tävlingen 1975 i protest mot den turkiska invasionen av Cypern året innan. När Turkiet nu inte deltog valde Grekland att återvända, och det grekiska bidraget innehöll tydliga hänvisningar till händelserna på Cypern. Säkerhetsläget kring delegationen var därför ansträngt.
Upplagan blev också betydelsefullt för Liechtenstein, som återigen försökte ansluta sig till tävlingen. Planerna fick dock överges eftersom landet fortfarande saknade ett eget TV-bolag inom EBU-systemet och därför inte uppfyllde deltagarkraven.
Röstningssystemet från 1975 behölls efter att ha fått ett positivt mottagande. Det innebar att Eurovision nu hade fått det poängformat som kom att bli starkt förknippat med tävlingen under de följande decennierna.
